Idag hade vi inte klivit ur bussen när matchen startade och hemmalaget Kristianstad sprang ifrån till 1-0 redan i inledningen av matchen och när vi tyckte att vi kommit in i matchen gjorde de även 2-0 på ett friläge. Efter detta öppnade himlen sig och domaren gjorde ett avbrott för att åsk och blixt ovädret skulle passera. I avbrottet fick vi möjlighet att rätta till det som inte fungerat i inledningen men när matchen startade kom även 3-0 som ett brev på posten. Vad som sades i halvlek hörde jag inte men gissar att det inte var några glada miner på varken spelarna eller tränarna.

Inledningen av andra halvlek var magnifik att de för dagen vitklädda Växjö, man radade upp målchanser men tyvärr visade man också upp hur man missar dem. När vi sen äntligen fick hål på hemmalaget kom det två mål inom loppet av två minuter och ställningen var 3-2 till hemmalaget.

Vi fortsatte att ligga på och hemmalaget var stressat vid denna tidpunkt och på en av deras sällsynta kontringar i andra blåser domaren korrekt för straff och 4-2 placeras in vid ena stolpen, just då kändes det med 30 minuter kvar som ridå ned…

Friska och utvilade ben kom in och trycket mot hemmaburen fortsatte och på en hörna kunde vi reducera till 4-3 med ca 10 minuter kvar att spela. Regnet tilltog och de som inte redan var genomblöta blev det men nu var det inget som stoppade oss och bollen skulle bara in till 4-4. Med ett fåtal minuter kvar kom det förlösande skottet utifrån som utjämnade ställningen till 4-4. Ser man till målchanser i andra halvlek var detta en match som skulle ha vunnits men som resultatet blev får vi vara nöjda med en pinne. Lärdomen av detta måste bli att i denna serien går det inte att ställa ut skorna och gå på halvfart då blir man straffad direkt. Samtidigt visar man upp en rejäl moral när man kommer tillbaka från ett 3-0 underläge och lyckas bärga en pinne.

Målen VDFF

1-3 Tyra Pannwitz ass Moa Rang

2-3 Tyra Pannwitz

3-4 Lisa Persson ass Moa Rang

4-4 Tyra Pannwitz ass Maria Ludiongo